Tuesday, May 01, 2007

Det enda man vet säkert är att man gjort en dålig deal!

Pang i bygget III borde denna post heta... men nu blev det inte så. Är det någon som läser denna blogg och blir förvirrad av denna inkonsekvents så går det bra att lämna skriftliga klagomål i postfacket på plan 1! Nåväl...
När man köper en kostym i Thailand så har man alltid gjort en dålig deal. Man prutar en hel dag och får ner priset så långt att skräddaren gråter och misshandlar sina anställda bakom ett skynke i rummet intill butiken. Man är stolt och tar kostymerna under armen. Sedan träffar man någon annan som fått 20 kostymer mer för samma pris. En annan thailändare skrattar och säger att man blivit lurad. frågan är dock om man har blivit det eller om det bara är ett sätt att plocka ner andra människor. Paper suit! hahaha bad quality! Paper suit... ja så hette det faktiskt då jag fick en kostym så billigt att skräddaren bommade igen skrädderiet efter att ha levererat kostymen till mig... Tydligen är en "paper suit" en kostym sydd på papper. Alltså innertyget finns inte utan det är papper som man fäst tråden i. Tydligen skulle denna kostym falla sönder och samman efter bara en tvätt. Övertygad om att man blivit lurad igen så tog jag moloket på mig kostymerna i tron om att det var engångskostymer. Men! jag har nu tvättat kostymen ett par gånger och den håller passformen. Troligen var mitt pris så bra att jag kunde bara plockas ner genom att hitta på att varan jag köpt inte var av god kvalitet. Alltså! Jag har gjort en dålig deal. Hur kommer det sig att denna tråd började handla om mina thailandkostymer... ja det undrar jag.Det jag egentligen ville komma fram till är att mina hantverkare fungerar ungefär likadant. De påstår alltid att jag blivit lurad. Arbetet är dåligt utfört... Det är allt för dyrt... Själv står jag mitt i skiten och känner mig både lurad ekonomiskt och utsatt för dåligt hantverk. Glad är jag dock för att det finns en byggare som varit vänlig och lojal. Janis! eller "Byggare Janis" som han heter i min telefonbok. Även han har i och för sig talat om för mig hur jag blivit lurad i olika sammanhang. Men då alltid efter att jag själv kommit fram till att jag nyss blivit sodomiserad av en målare. Jag har tittat på utfört arbete och känt mig nöjd. Känt fan det här blev ju bra. Då kommer en byggare och säger hur mycket kostade det? Mitt svar följs då av ett rått skratt som indikerar att jag blivit sodomiserad. Jag undrar var i detta njutningen ligger. Varför många känner behovet av att peka ut brister och tala om hur man blivit lurad. Det spelar inte någon roll om det handlar om en kostym i Thailand, sistaminutenresan eller hantverkarna hemma i lyan. Alltid vet man med säkerhet att man gjort en dålig deal. Du som orkat läsa ända hit och sedan länge fattat mitt mål... Se till att ge någon riktigt mycket beröm i morgon. Ge dem känslan av att de tagit rätt beslut. Att de fått det till ett bra pris... Ljug och säg; - Fan vad bra gjort! Jag betalde minst 3 gånger så mycket för min... hmm eller i alla fall välja bort att informera dem om vilken satans dålig affär dom gjort!